söndag 20 september 2009

lördag 19 september 2009

en bakterie.




vagn nummer 6.


Först igenom ett Göteborg lika nyvaket som solen

Vagnarna slungas vidare genom ett fruset september Sverige

Min värld hade aldrig varit lyckligare, eller innehållit så mycket tid och luft

som i vagn nummer 6 på väg hem.

Men ju närmare verkligheten och våran egentliga form vi kom

ju snabbare började klockan slå och luften började bli trång

insikterna hånlog, och kom gåendes genom vagnarna, mot vårat håll.

Medan tåget slog sig fram i ljusets hastighet flyttade du din hand

din hand var inte längre min hand

din rygg blev rak och väggarna var turkosa.

När Norrköpings perrong tillsist klev ner på mig

var den det hopplösa uppvaknandet ur en dröm

vi var hemma, och gick åt varsitt håll.